vårkänslorna.

jag undrar egentligen om jag ser fånig ut när jag cyklar nu för tiden och särkilt i dag när jag var tvungen att kisa för att solen sken. nej, jag undrar inte om jag ser fånig ut pågrund utav att jag kisar för det händer inte så ofta dessa mörka månader utan jag undrar på grund utav att det känns som att jag går runt med en stor badbomb i magen som bara vill spricka och bubbla ut i en härlig doftande lycka. idag när jag cyklade hem ifrån skolan gick benen verkligen av sig själv. Det var inte det minsta jobbigt och ingenting tog emot. Jag ville aldrig sluta cykla och blev till och med lite ledsen och besviken när jag svängde in på gatan där jag bor.

jag antar att kombinationen av solsken, blå himmel, bra musik i lurarna och frisk luft får mig att bli nästan komplett galen. Men det är så skönt att låta tankarna bara flyta igenom luften. Ingenting som styr dem, ingenting som man inte får tänka på utan man låter dem sätta sig var helst de vill. Och så fantiserar jag och drömmer och helt plötsligt kan jag skratta till och något roligt eller så ler jag bara med hela ansiktet. Ibland kan jag sitta och mima till låten och jag tror till och med bestämt att jag har dansat (i den mån man kan dansa) någon gång på cykeln. Sen skrattar jag åt mig själv igen för jag bara är allmänt knäpp och glad.

jag antar att det kallas vårkänslor och de börjar dyka upp i februari så jag är inte förvånad egentligen. Jag längtar oerhört till våren och sommaren, till värmen, till att få sova hur länge man vill på morgonen och skratta långt in i natten tills magen värker av alla skratten. Ja, jag erkänner att jag är äckligt positiv just nu men det kan inte hjälpas. när till och med att plugga till proven inte känns betungande alls då måste det vara något seriöst fel. Men ändå, jag fyller ju trots allt år om exakt en vecka (: