klassen som gud glömde.

jag måste tipsa er kära läsare om ett program som går på tisdag nästa vecka. Jag vet att jag tjatat om den för vissa men för er som inte hört mitt tjat ska jag nu berätta lite. Tyvärr vet jag inte vilken tid programmet börjar eller vilken kanal det är men det ska jag kolla upp. Programmet heter i alla fall "klass 9A" och handlar om en skolklass som är stökiga med låga betyg och nu har de satt in några av landets bästa lärare för att se om denna såkallade elit kan få klassens betyg att höjas och verkligen höjas rejält.

Dock kunde denna serie sänts för cirka ett år sedan och då hade den fått heta "klass 9C" istället. eller möjligen "klassen som gud glömde". Såg en kort glimt ifrån programmet igår när jag tittade på uppdrag granskning och det var som att slungas tillbaka, rätt in i klassrummet hos 9c och uppleva allt om igen. Många i min förra klass skulle säkerligen inte hålla med beskrivningen om att högstadiet var de tre hemskaste åren i hela deras liv och att det verkligen inte ville lämna klassen när vi slutade nian. De kan nästa övertyga sig själva om att de saknar den så otroligt roliga klassen som var lärarnas, föräldrarnas och andra elevers hetaste samtal igenom hela högstadiet. Däremot kan ni inte övertyga mig.

tänk dig att få höra varje mattelektion i cirka ett år att "ni vet att det pratas om 7c i lärarrummet och jag kan bara instämma i vad som sägs" eller "nu är det dags att ni skärper er, ni skulle bara veta hur snacket går hos lärarna". Lärare som inte ens hade 7c var helt plötsligt experter på vårat beetende. tänk dig att ha en stämpel stämplad på dig i tre år så att så fort du sa vilken klass du tillhörde ryggade vuxna ett steg tillbaka och sa med ett utdraget "jaha, så du tillhör DEN klassen".

Dessa tre år på högstadiet raserade totalt all min tillit som jag trots lågstadiet (som självklart också var ett helvete i en stämplad och stökig klass) fortfarande hade kvar för svenska skolan, dess lärare, rektorer och framförallt vuxna. jag vet en lärare som vi hade på högstadiet som ifrån första dagen kunde hålla ordning på klassen. Han försvann efter åttan pågrund utav att han skulle vara pappa ledig och senare fick han en ny lärartjänst på en annan skola. Där gick förlorat den enda lärare som jag någonsin kunnat lita på fullt ut. som alltid, alltid trodde på var och en av oss ifrån 9c fullt ut.

jag sörjer mina tre år i högstadiet. jag vet egentligen inte varför jag säger vi i 9c. Vi var inget vi och de flesta dagar hatade jag min klass över allt annat på jorden. jag vet inte hur många gånger jag grät om dagarna när jag kom hem för att jag inte ville gå till skolan nästa dag. jag har inget tillit till lärare och det är konstigt nog därför jag vill bli lärare själv. för att bevisa för dem som sumpade mina år i grundskolan att det går att vara bättre än dem och att de borde bytt yrke för länge, länge sedan.