idag upptäckte malina och jag ännu en likhet mellan oss. båda två har en bestämd åsikt om att året tvåtusensex var det bästa året någonsin, än så länge. vi har också båda två en romantisk syn på våran konfirmationstid. alla andra protesterade högljutt och tyckte att vi minsann måste vara galna som inte tyckte att tvåtusensju var bästa året men nej, det är någonting med 06 som satt djupa spår, iallafall inom mig.
mycket sätter djupa onda sår som trots att de läker fortfarande värker en smula ibland. året 2006 satte djupa märken men de smärtar inte, de värker inte och de kliar inte ens än gång. det sprider bara en otroligt värme igenom hela kroppen. inte nog med att sommaren var varm och den roligaste någonsin (förutom 05 som också höll höga mått.) jag skulle kunna säga att tvåtusenfem var ett av de bästa åren men det är inte riktigt sant. där var det endast sommaren som nådde de lyckligaste höjderna.
jag vet att jag säkert romantiserar och lämnar ut viktiga detaljer som faktiskt gjorde ont under tvåtusensex också. visst att jag hade ångest och mådde dåligt ibland men det känns så avlägset när man tänker på allt det lyckliga, positiva och roliga som hände jämsides med det dåliga. konfirmationen som innehöll berlinresan, övernattningarna, grabbgänget och alla flummiga timmar i kyrkan med torra kakor och saft. man kan inte annat än att älska det. sommaren med nätterna i vidingsjö tillsammans med johanna, irma, lisa och bigge. sedan kom hösten med att börja nian, hitta tillbaka till michaela och skaffa en helt ny umgängeskrets och för en gång skull känna att man hörde ihop med några. vad ni än säger, hur ni än försöker övertala mig. tvåtusensex har än så länge varit det bästa året. men det är klart, det kan alltid ändra sig ;)
mycket sätter djupa onda sår som trots att de läker fortfarande värker en smula ibland. året 2006 satte djupa märken men de smärtar inte, de värker inte och de kliar inte ens än gång. det sprider bara en otroligt värme igenom hela kroppen. inte nog med att sommaren var varm och den roligaste någonsin (förutom 05 som också höll höga mått.) jag skulle kunna säga att tvåtusenfem var ett av de bästa åren men det är inte riktigt sant. där var det endast sommaren som nådde de lyckligaste höjderna.
jag vet att jag säkert romantiserar och lämnar ut viktiga detaljer som faktiskt gjorde ont under tvåtusensex också. visst att jag hade ångest och mådde dåligt ibland men det känns så avlägset när man tänker på allt det lyckliga, positiva och roliga som hände jämsides med det dåliga. konfirmationen som innehöll berlinresan, övernattningarna, grabbgänget och alla flummiga timmar i kyrkan med torra kakor och saft. man kan inte annat än att älska det. sommaren med nätterna i vidingsjö tillsammans med johanna, irma, lisa och bigge. sedan kom hösten med att börja nian, hitta tillbaka till michaela och skaffa en helt ny umgängeskrets och för en gång skull känna att man hörde ihop med några. vad ni än säger, hur ni än försöker övertala mig. tvåtusensex har än så länge varit det bästa året. men det är klart, det kan alltid ändra sig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar