paradiset på jorden,

jag måste bara berätta att jag ska på dop på påskdagen. det är min kusins barn som ska döpas och jag är så otroligt glad över det och ser verkligen framemot att få gå på dop. framförallt för att han inte ska döpas var som helst den här lilla krabbaten utan han ska faktiskt döpas i ukna kyrka. min mormor och morfar bodde i ukna hela sitt liv, min mamma och hennes sex syskon växte upp där och jag tror de flesta har gift sig i den kyrkan. mina föräldrar och min mammas två tvillingsystrar gifte sig alla tre samtidigt där. jag är döpt i den kyrkan och min mormor och morfar ligger begravda där.

Jag har en så stor känslomässig samhörighet med inte bara den kyrkan utan hela samhälle. Det var här jag tillbringade mina somrar som barn. När vännerna, kusinerna och deras familjer åkte utomlands och upplevde spännande saker där, åkte jag och mina föräldrar till min mormor och morfar i ukna och därifrån kommer massor barndomsminnen.

jag har inte varit i kyrkan på några år nu och jag vet inte riktigt hur jag kommer reagera därinne. det är det enda jag är rädd för. att jag ska börja storböla och folk ska börja undra varför jag sitter där och bölar för. jag brukar inte vara den typen som gråter. i ukna är iallafall vart jag ska flytta sen. när jag rest runt, när jag sett allt jag vill se ska jag köpa tillbaka mormors och morfars hus och låta mina barn få uppleva samma gamla minnen som jag fick uppleva. jag har inte mina rötter här i linköping, mina rötter är i ukna. det är där mina barnsben sprungit på grusgångarna och där har jag gungat på den gula gungan vid den stora björken. jag ska gifta mig i ukna kyrka och mina barn ska döpas där. så är det bara med den saken.

iallafall är jag oerhört glad för att få åka till ukna igen. jag kanske till och med kan tvinga iväg min lika nostalgiska fader på en vandring i samhället också. för mig är ukna paradiset på jorden och jag älskar det stället av hela mitt lilla arma hjärta.