många säger att filmen är usel och att böckerna är mycket, mycket bättre och visst, jag kan hålla med om att böckerna är bättre (egentligen är det faktiskt bara den första boken som blivit film men ändå). Det är svårt att göra en film av en bok. Boken är för det mesta snäppet bättre, alltid! Fast jag kan inte hålla med om att filmen systrar i jeans är usel, för det är det sista den är. Jag avgudar den filmen, lika mycket som jag avgudar böckerna. Det är nästan så jag vill springa till närmsta möjliga affär som säljer filmer och köpa den. Kanske vore något att önska sig i födelsedags present ? (:
lena är den av de fyra vännerna i böckerna som jag känner igen mig mest i. Kanske inte över hur hon beskrivs i utseende men däremot i personlighet. Visst är jag kanske inte lika blyg som henne men dock är klart att jag har lika svårt för att öppna mig som hon har. Jag vet inte hur många gånger jag spolat tillbka när det kommer till den delen i filmen då hon säger i stil med
"I am afraid. It's a part of me that wants to let him in but then i feel myself put this wall up and I dont understand why. It makes me so sad that people like Kostas and Bridget who have lost everything still can be open for love while I who lost nothing am not."
det är så sjukt hur den passar in på mig och hela mitt sett att reagera när det handlar om att släppa människor nära inpå. nej, nu måste jag läsa lite mera i boken innan melodifestivalen börjar. Ser i och för sig melodifestivalen mest för att få se björn gustafsson, komikern ni vet. Vet inte riktigt om han heter så men bra är han i alla fall och det måste ses. Ett gott skratt förlänger livet. (gud vad jag kör med ordspråk idag, haha.)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar