me, my hair and my hairdresser.

jag och mitt hår har en väldigt komplicerad relation till varandra. Inte bara det faktum att det växer ur en av den del som stundtals får mig att bli vansinnig för att tankarna bara snurrar runt och runt och gör mig spyfärdig, nej. Det är också för att det oftast inte vill som jag vill. På sistone tid har ändå jag och mitt hår kommit någorlunda överens trots allt. Iallafall tills för cirka två veckor sedan då mitt hår, eller snarare min lugg, inte direkt kände för att tillfredsställa mig längre utan började leva loppan istället för att ligga i en snygg sidbena över pannan.

inte nog med att jag har en komplicerad relation till mitt hår så har jag nästan en aningen knepigare med min nuvarande frisör. Denna kvinna är otroligt duktigt och bra på sin sak. Det hon är allra skickligast på är att totalt omvända mig. Jag kan bestämma mig för att nu minsann vill jag bli ljushårig, klippa kort och försöka få till någon slags uppklippt version som ska ge lite volym och gå med bestämda steg in genom dörren till salongen. Ändå kommer jag ut därifrån cirka två till tre timmar senare med ännu mörkare hår än förut, fortfarnade långt hår och platt som en pannkaka. Min frisör är alltså gud på att omvända mig totalt och jag har nästan gett upp hoppet att försöka bilda mig en uppfattning om hur jag vill ha det egentligen. "Det låter ju ändå så bra när hon säger vad hon vill göra med håret!"

Ändå har jag en hemliget om att jag vill ha hårfärgen som Elin kling har i håret. Dock vill jag inte ha luggen, men gärna längden! Däremot skulle jag vilja klippa någon sorts snelugg igen för jag hatar att luggen ska vara såhär äckligt lång så man inte kan göra någonting alls med den. Dock lovar jag att jag kommer komma ut ur frisörsalongen imorgon och ändå vara lika mörk och icke uppklippt som jag var innan. Men en sak har jag lovat mig, HON SKA INTE FÅ TVINGA PÅ MIG NÅGON ÄCKLIG MITTBENA! där går stinas gräns!