Hela min värld ekar av en enda mening just ikväll. "Det är inte värt det längre!" Det är inte värt att slösa bort ett år till där jag bara ser det negativa men inte det positiva. Där jag bara ser bakåt, men aldrig framåt. Där jag bara ser det som är omöjligt istället för att se möjligheterna. För det finns ju, bara man tillåter sig att titta lite närmre, lite extra, bara en gång till.
Tvåtusensju var ett perfekt år för vissa i min omgivning, för mig var det ett rent ut sagt förskräckligt år. Nu efter att året tagit slut har jag ett slutprov. Antingen kan jag välja att fortsätta på min bana som ältande, deppande grubblare eller så kan jag lyfta blicken och istället se det positiva. Även om skratten var få år tvåtusensju gav de mig ändå glädje för stunden och styrka att orka vidare, att ta ännu ett andetag. Många av de saker som jag fruktade mest hände under detta år men jag klarade mig ur det. Givetvis med skrapsår, ett platt hjärta och lite ihopknycklad själ men jag levde. Jag tror på orden, vad som inte dödar dig gör dig starkare. Detta år gav mig så mycket styrka och nu tror jag på mig själv på ett helt annat sätt en tidigare.
Vissa dagar fick jag kämpa för varje enskilt andetag. De dagarna jag knappt kom upp ur sängen och de dagarna då jag faktiskt inte ens gjorde det. Det hände saker under tvåtusensju som jag föralltid kommer bära med mig. Jag citerar lasse för han sjunger det som himla bra: "det måste komma något bra ur allt, Det måste växa nått under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka."
Det kommer något bra ur allt. Alla de dagarna jag aldrig vågade se mig själv i spegeln av rädsla för att falla tillbaka. Alla de gånger jag känt hjärtat skena och tårarna trycka i ögonvrån. Alla ord och meningar, all den smärta och sorg. De kom något bra ur alla dessa dagar. Jag tror på mig själv igen, jag har funnit mitt hopp igen. Jag ser inte längre bakåt utan framåt. Jag försöker hålla huvudet högt och jobba på. Man måste börja våga leva någon gång, den tiden är nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar