shoppingbegär.

såg nyss debatten om shopping på svts hemsida med bland annat ökända blondinbella, maria wetterstrand och ebba von sydow. Först fick jag ont i magen för jag själv shoppat järnet idag och tänkte att minsann jag också fallit för trycket. Sen hur längre debatten höll på ju mer försvann den känslan. för jag shoppar inte för att få bort en tomhet i insidan för jag vet att shoppingen hjälper inte för att få bort någonting sådant, om man nu har den tomheten.

När jag gick i sjuan och åttan shoppade jag också järnet för att bli gladare, för jag trodde att var jag bara snygg, söt och alltid välklädd skulle jag också bli omtyckt och få en kille som tog bort alla problem. det är hemskt att säga att man var sådan men jag var det, jag kände så. Jag tror inte jag var den enda. Jag ser inte mig själv som en misslyckad människa för jag känt så, jag skyller inte på någon annan eller ens på mig själv. det handlar om en ren och skär sökan efter att hitta sin plats och sin identitet. Jag har prövat mig fram, gått på ostadig mark och sjunkit och kravlat på magen men jag har tagit mig upp och testat nya vägar för att se om den marken höll bättre eller rent utav om den marken kunde bära mig.

idag är jag sjutton år och vet att shopping inte löser mina problem. jag vet också att en pojkvän inte löser dem heller, eller att vara populär. jag har också lärt mig genom mitt sökande (som däremot inte har slutat ännu, om det någonsin gör det) att det är lätt att halka in på vägar som leder till återvänds gränder, att det är lätt att sjunka igenom marken för att den inte håller. men man klarar sig. och jag älskar, fullkomligt avgudar textrad ; man behöver inte vara perfekt, man får finnas ändå.


föresten, att påstå att blondinbella har en modeblogg, det är väl att ta i lite för mycket?